Lovisa hade ingen chans
<!--@ParagraphImageLinkAlt-->

TR Press SE - 03-07-2019

Lovisa hade ingen chans

Att som förälder få höra att sitt barn har noll procents chans att överleva, är varje förälders värsta mardröm. För barn som drabbas av diagnosen pons gliom, en hjärnstamstumör, är det idag verkligheten. Än så länge är det inget barn som klarat sig undan sjukdomen. ”Vi fick 10 månader med Lovisa, innan hon gick bort”, berättar Thomas Rydström, som just nu cyklar mot Paris tillsammans med TRGM Malmö, som en hyllning till dottern.

På Thomas Rydströms cykel sitter en liten bild på en 5-årig liten rödhårig, glad flicka. En flicka som aldrig hann fira sin 6-årsdag. Istället fick hon spendera sina sista månader i livet på sjukhus.



Lovisa drabbades av en av de cancerdiagnoser som ännu inget barn har överlevt. Även om överlevnadsstatistiken för barncancer idag är uppe på 85 procent, så finns det fortfarnade diagnoser där forskningen hittills har stått helt still. Lovisa fick med andra ord ingen chans.





- Lovisa var en krigarprinsessa, hon var tjejen som älskade prinsessklänningar och allt som hade med glitter och glamour att göra, samtidigt som hon gärna lekte med svärd. Hon var vår egen lilla Merida, precis som i filmen ”Modig”, berättar Thomas Rydström, och fortsätter; 





- Hon hade så mycket rörelseglädje. Det skulle springas och hoppas överallt. Därför blev det så tydligt att någonting var fel när hon insjuknade, förklarar han. Vi hade en otrolig tur när vi kom in på akuten med henne, då de tog oss på allvar direkt. 





Tumör stor som en pingisboll
Efter första besöket på akuten gick allting väldigt fort, berättar Thomas. 



- Lovisa fick röntga huvudet, och redan då visste vi att det här kunde vara riktigt, riktigt illa. Och när röntgenbilden kom ser man en tumör, stor som en pingisboll mitt på hjärnstammen, berättar han och fortsätter; 





- Det som är så hemskt med just den cancerdiagnosen, den stänger av kroppens funktioner en efter en, samtidigt som du rent kognitivt fungerar helt. Så du har ju ett fullt fungerande barn där inne någonstans, som inte kan kommunicera med omvärlden. Man märker hur kroppen blir mer och mer förlamad, och tillslut så stänger den även av hjärta och lungor, så att man dör. Problemet med den sortens tumör är att den inte går att operera bort, för att den sitter på ett så dåligt ställe i hjärnan och den reagerar inte heller på strålning. 





”Vi är alltid hos dig”


Thomas berättar att Lovisa visste att det inte skulle gå bra, särskilt när läkarna beslutade att hon skulle sluta med behandlingen. 





- Lovisa förstod troligtvis att hon skulle dö, berättar han. Troligtvis tidigare än mig och Ulrika. Hon hade mycket tankar om döden, även om hon nog inte förstod precis vad det innebar. Men det hon tyckte var jobbigast och som hon var räddast för, var att hon inte skulle få vara mer med sin mamma och pappa. Det var fruktansvärt jobbigt att höra. 





Thomas berättade att han och hans fru Ulrika var hos Lovisa hela tiden, och att hon satt i hans knä när hon tog sitt sista andetag. 





- Vi skrev på hennes gravsten, ”Vi är alltid hos dig.” Så man hoppas ju att hon kände det in i sista stund, berättar han.




Skulle ha varit 10 år idag
I år skulle Lovisa ha firat sin 10 års-dag. Thomas berättar att hon var väldigt ”pappig”




- Hon hade tyckt att det var häftigt att veta att jag cyklade till Paris, berättar Thomas. Sedan hade hon säkert också velat cykla, hon hade så mycket rörelseglädje. Hade det inte varit för Lovisa hade jag nog aldrig hört talat om projektet och heller aldrig gett mig in på något så galet. Jag har alltid varit en soffpotatis, som satt hemma och spelade datorspel hela dagarna. Det är helt otroligt vad man kan bygga upp kroppen och åstadkomma under ett år av tung träning. Det här projektet ger så mycket positivt med sig. Helt fantastiskt! 



Hoppet om fungerande behandling
Än så länge har man inte hittat någon behandling som biter på hjärnstamsgliom. Men Thomas har stora förhoppningar på att man i framtiden kommer att lyckas lösa gåtan. 




- Det är så häftigt, för just nu håller man på att forska på just den typen av tumör som Lovisa hade. För fyra år sedan fanns det ingenting på forskningsområdet, men nu har de finansierat flera forskningsprojekt. Det är ju Barncancerfonden som står för stora delar av den finansieringen, så att delta i det här projektet där pengarna gör märkbar skillnad för just barncancerforskningen känns otroligt viktigt. Kan man bryta noll procents-strecket, så iallafall ett barn överlever har man kommit jättelångt. Det ger hopp till de föräldrar vars barn får diagnosen. Vi gör så mycket otroliga saker här i världen, så det är klart vi kommer att lösa cancergåtan också, säger han avslutningsvis.

Tillbaka

Snapshots from Tour de Paris 2019

Snapshots from Team Rynkeby's trip to Paris 2019 - new snapshots every day.

Se mer

Bli Barnsupporter

Bli barnsupporter och stöd Team Rynkebys insamling till Barncancerfonden. 

Ge ett bidrag

Platinum Sponsors

Follow @TeamRynkeby on Instagram