I somras var det första gången Lisanne Triezenberg cyklade med Team Rynkeby Göteborg.

”Jag är väldigt nervös inför den här resan”, berättade hon innan start, då det var första gången hon skulle trampa hela vägen till den franska huvudstaden. 

Tumör lika stor som en tennisboll
Men det finns ett tydligt syfte och drivkraft bakom varför Lisanne deltar i projektet. På cykelstyret sitter en liten gosedjursmus, den som en gång tillhörde dottern Elise. 

”Hon fick den när hon skulle strålas första gången som liten. Vi köpte på oss några stycken eftersom den var hennes favorit. Nu finns en av dem med mig här på cykeln, en finns i en plastpåse som fortfarande luktar som Elise och en finns med  henne i kistan”, berättar Lisanne.

Elise var bara ett och ett halvt år när läkarna upptäckte en tumör i hjärnan, lika stor som en tennisboll. Men trots många år av sjukhusvistelser och cancerbehandlingar var hon ofta en glad person, beskriver Lisanne. 

”Elise var en väldigt omtänksam liten tjej, hon var väldigt mån om andra. Hon bakade alltid kakor till sjukhuspersonalen och ville ofta ge dem handmassage. Hon hade alltid glimten i ögat, hittade ofta på bus. Jag minns att hon hade en vägg med bilder på personalen, som hon tyckte det var roligt att måla mustascher, hattar och elefantsnablar på”, säger hon.

Lisanne har även under många år engagerat sig som styrelseledamot i Barncancerfonden Västra samt initierat ”Supersnöret” i Sverige, en form av pedagogiskt verktyg för barn med cancer. Olika pärlor symboliserar olika delar i behandlingen; till exempel en pärla för att sova på sjukhuset, en för röntgen, en för strålbehandling och så vidare. Varje barn skapar på så vis sitt eget Supersnöre som berättar en unik historia.

”Det är skönt att kunna göra något handfast i sin sorg”, berättar Lisanne. 

Leva här och nu
Elise var sjuk under nio års tid. Bitvis var hon fri från behandlingar, men sjukdomen återkom gång på gång. Det hindrade inte familjen från att hitta på roliga saker under tiden, förklarar Lisanne.

”Under hela hennes liv har hon fått göra många roliga saker och haft massor med människor runt omkring sig som brytt sig om henne. Jag hoppas att hon kände mycket kärlek runt sig”, säger hon.

”Vi ville inte bara sitta och vänta tills att behandlingen var över, för vi visste inte hur lång tid det skulle ta. Eller om hon överhuvudtaget skulle bli frisk. Även när hon var sjuk försökte vi fylla tiden med att hitta på saker. Tänk om vi väntat med att hitta på saker tills hon blev frisk. Den dagen kom ju aldrig. Vi förstod till slut att det inte skulle gå vägen. Därför är det så viktigt att leva här och nu.”

Den 21a september somnade Elise in i hemmet, omringad av föräldrar, syskon och farföräldrar. Hon blev tio år gammal. 

Påminnelse om syftet
Lisanne berättar att de varit vid Elise gravplats med Team Rynkeby Göteborg.

”Det är så viktigt att vi inte tappar syftet med varför vi gör det vi gör. Att man ska inte behöva vara rädd för barncancer längre. Det är det som är det viktigaste, för barncancerforskningen. Hade det inte varit för att forskningen kommit så långt hade Elise inte ens överlevt sin första omgång av behandlingar när hon var 1,5 år. Men tack vare fantastisk vård fick hon ändå bli tio år gammal innan hon somnade in. Vi fick nio år extra med henne, tack vare forskningen”, säger Lisanne avslutningsvis.