Det är första gången trampar Malin Dankel mot Paris tillsammans med Team Rynkeby Malmö. På den gula cykelramen sitter det fäst ett fotografi på en ung pojke. Förutom bilden finns där även en text. ”Otto - älskad och saknad.”

”Otto var en finurlig och glad liten kille. Han älskade fotboll, bygga lego, han ritade mycket, gillade att sjunga. Han började i barnkör en kort stund innan han blev sjuk”, berättar Malin.

Fick ont i ryggen
Det första tecknet på att något inte stod rätt till kom smygande.

”Det började med att han hade ont i ryggen. Särskilt när han sprang för att se Bolibompa. Det var samma sak varje dag, att varje gång han sprang för att se Bolibompa fick han ont i ryggen. Över tid fick han mer ont, vilket gjorde att vi tillslut besökte vårdcentral. Man tog prover, testade allergier men fann ingenting. Först i november 2003 upptäcktes en tumör”, förklarar Malin. 

Det visade sig att Otto drabbats av neuroblastom, en relativt ovanlig cancerform. 

”Det var inte direkt en lysande prognos. Det visade sig även att han hade metastaser i lungorna, att cancern hunnits sprida sig. Då inledde man en cellgiftsbehandling i sex månader. Tyvärr fortsatte metastaserna att sprida sig. Efter ett halvår av cellgifter tog man en paus i behandlingen, därefter fick han strålning. Han blev radioaktiv, vilket gjorde att han var tvungen att hålla sig långt borta från oss. Han fick inte längre träffa sina syskon. Förhoppningen var att behandlingen skulle ge resultat, men det gjorde den tyvärr aldrig”, berättar Malin.

Hann börja förskoleklass

Under en period blev Otto mer stabil och fick börja i förskoleklass.

”Han var så redo för att börja skolan. Men han hann bara gå ungefär någon månad i skolan, innan han fick väldigt ont. Det visade sig att tumören vuxit ordentligt. Strålbehandlingen hade bromsat lite, men därefter hade cancern tagit fart och spridit sig ytterligare. I september 2004 insåg man att det inte fanns någon mer behandlingen att erbjuda, att det inte fanns något mer läkarna kunde göra.”

Malin berättar att Otto gärna ville vara på avdelning 64 i Lund sin sista tid.

”Det var så fint att han kunde vara på lekterapin, kunde vara i sjukhusskolan. Där kände han sig lugn, trygg och trivdes väldigt bra. Vilket kändes skönt, då han spenderade 297 dagar på sjukhus under 11 månader. Det blev väldigt mycket sjukhusbesök under hans sista tid i livet."

Den 30e oktober 2004 somnade Otto in, nyligen fyllda sex år, efter nästan ett år av sjukhusvistelser och behandlingar.

”Jag minns så väl, att det var samma dag som MFF vann SM-guld. Otto var en riktigt inbiten MFF-supporter. Han hade några veckor innan han gick bort, fått en MFF-tröja med alla autografer på. Han hade så gärna velat att vi skulle se matchen på någon sportrestaurang, men det var inte möjligt att genomföra. Han hann uppfatta att de vann, innan han somnade in."

Malin berättar att hon har en stor kärlek till cyklingen, men att det främst är insamlingen till Barncancerfonden som gör att hon väljer att engagera sig.

”Känns så otroligt stort och fint att få vara med i Team Rynkeby på detta vis. Min dröm är att barn inte ska behöva dö av cancer”, säger hon avslutningsvis. 

Ansök till Team Rynkeby 2023

Vill du också vara med i Team Rynkeby och cykla till Paris sommaren 2023? Skicka in din ansökan senast den 1a september 2022.